Nattvandrarna i Kalmar

Nattvandrarna i Kalmars uppgift är att bry sig om, visa vägen som förebilder och reagera med sunt förnuft om något allvarligt händer. Här är några exempel, berättelser hämtade från nattvandringar i Kalmar...

Lutad mot staketet vid Skälby sitter 16-åriga Jennie. Hon har druckit alkohol för första gången och är ledsen. Faktiskt jätteledsen, för hon gråter. Några hundra meter därifrån spelas musik från en stor scen. Glada ungdomar går förbi, men ingen ser Jennie.

En grupp nattvandrare har bestämt sig för att gå en sväng där det inte är så många människor, i utkanterna av festområdet. De får syn på Jennie.
- Hejsan, hur är det? Vad är det som hänt?
Nattvandraren sjunker ner vid staketet för att lyssna, samtidigt som en annan gul jacka försvinner bort för att leta upp någon av flickans kompisar.

- Vi märkte direkt att det blev lugnare, berättar en polisman i Kalmar efter att en grupp nattvandrare kommit fram till en plats där flera ungdomar hade samlats utanför ett nattöppet ställe.

Stämningen hade blivit mer och mer hotfull mellan två grupper, men när det kom dit vuxna människor utan polisuniform blev det svårare att börja bråka.
- Det smartaste är ju om vuxna och ungdomar blandas såhär på stan, säger en av nattvandrarna i gruppen.
- Då finns ju alltid någon som visar vägen.

Ett gäng killar vinkar över järnvägsspåren och ropar när de ser gula nattvandrarjackor på andra sidan.
- Kom hit! Vad ska vi göra med vår kompis?

På den kalla asfalten utanför Stadsparken ligger en ung kille, helt stilla. Nattvandrarna försöker få kontakt med honom och ringer samtidigt ambulansen.
- Han har druckit några öl, berättar en av kompisarna.

När ambulanspersonalen försöker lyfta in ynglingen i bilen, hjälper några i gula jackor till. Pojken vaknar, och protesterar. I slutet av kvällen blir han ännu en anonym rad i nattvandrarnas rapportbok.

Fotnot: Nattvandrarna registrerar aldrig namn på ungdomar, och för heller inte vidare vad någon har gjort, om det inte är nödvändigt till polis eller socialtjänst.